"Natt

Ett ljusår passerar hastigt
ett stjärnfall en stilla natt
En fest du inte deltog i
Ett fyrverkeri du aldrig såg
För du var upptagen med annat
den där nyårsaftonen
Du byggare
du tänkare, eldfluga
på jorden"

I den norske författaren, och 2012 års Brageprisvinnare, Lars Amund Vaages andra diktsamling "Utanför institutionen" symboliserar institutionen det rationella, det sociala, en knivskarp gräns mellan hur livet bör vara och hur det faktiskt är. "De tokiga" som befolkar delar av hans diktvärld finns rent konkret både innanför och utanför institutionen. De är inte bara berövade samhälleligt värde utan också röst och ord, men de bär ändå mäskligheten och humanismen högre än oss andra tycks det. Men "de tokiga" kan naturligtvis också tolkas mer abstrakt som en gräns mellan förnuft och känsla, yta och barnslighet, destruktivitet och kreativitet. I detta gränsland utanför, men ändå nära, institutionen berättas om musiken och ordets kraft, om faderssaknad, om resans kraft. De små detaljerna, ofta precist metaforiska, blandas med de större existentiella linjerna. Det är skrivet med skärpa, utan censur, för oss alla. Samtidigt är dikterna ett vittnesmål av galenskapen när den är ohygglig och onåbar. Här hittar Vaage modet och språket för att senare kunna skriva Sjunga. Dikterna är översatta till svenska av Stewe Claeson.

Några pressröster:

"Uppseendeväckande starkt om normalitet och galenskap, språk och stumhet och det kompromisslösa livet som vi inte kan värja oss emot." VG

"Vaages stillsamma, tillitsfulla och melankoliska dikter har tydliga episka element. De vrider fram rörelser som kastar ifrån sig nästan omärkliga men fascinerande bilder. De visar hur utomstående och anhöriga på gott och ont kan fångas i institutionens språkvärld." BERGENS TIDENDE

"Ljud

Det där ljudet
långt bortifrån
är en kalv som skrålar
Man kan höra att det är första gången
den öppnar munnen
Allt är nytt för den
tungan, de stela läpparna
stämbanden som
den fyller med luft
Slemmig, darrande
talar den likafullt tydligt

Utsmyckning

Meningar stänger poetens väg
Han sitter med små ord i händerna
glaspärlor han fick som liten

Tankarna gör en trutmun efter alla dessa år
så som en vacker kvinna smyckar sig
inför festen

Förklaringar döljer andra förklaringar
äldre män lägger sig på varandra
i hotellens receptioner

Ord blixtrar kring ord
Varför skriver jag inte
om det jag inte skriver om